|
I Fredags så åkte jag och pappa in till stan och jag skulle få ta
en navelpiercing. Och jag var hur nervös som helst.
Sen så när jag kom in där jag skulle ta piercingen så kom de
en enorm stor kille och guuud va stor han va. Blev ju faaan livrädd.
Sen så fick man gå ner i en ''källare'' och där så fick man välja färg på
pärlan på piercingen, och jag valde mörk blå.
Sen så sa han inget, han bara tvättade naveln och målade två prickar,
Sedan så sa han lägg dig ner. Och jag la mig, och han tog en tång/sax
och nöp till i naveln (Och han sa inte ett piss förstår du)
Sen så kollade jag vad han höll på med och tå tryckte han bara in piercingen.
Och de gjorde svin ont, han sa inte äns till ju!
Men då var den i alla fall ine. Sen så gick vi och skulle betala ooch hela mitt
huvud snurrade och jag satte mig i soffan sen så kommer jag inte ihåg någe mer.
Sen så vaknade jag när vi var på väg ut ur piercing stället.
Sen så åkte vi i alla fall hem till pappa och jag var svimm färdig och illa mående
hela vägen hem. Sen så fick jag lägga mig ner i soffan och hela min mage pullserade.
Och senare på kvällen så mådde jag inte så bra så då åkte jag hem till mamma igen.
Och när jag kom hem så fick jag äta Alvedon var fjärde timme för att de inte
skulle göra lika ont. Sen så innan jag la mig så tänkte jag hela tiden på:
''Om jag skulle ta ur navelpiercingen så skulle jag inte ha lika ont lägre''
Men sen så somnade jag. Men jag fick fortfarande gå upp var fjärde timme och
ta Avledon för att de inte skulle göra lika ont. Sedan på morgonen så orkade jag
inte med skiten och kände att de gjorde för ont, och de var inte värt
smärtan. Så jag tog ut navel piercingen och jag kommer aldrig göra om det!
Så nu är jag ''navelpiercing lös'' för evigt!
Asså jag tycker att de är hur snyggt som helst men jag tycker att
de absolut inte är värt smärtan!
Äsch vafan jag är nöjd med min navel som den är!
Väldigt serriös bild, ifrån sommras!
Men Stockholm vi ses snart igen!!
|
